Reserapport Senegal och Gambia 5 - 11 november 2015

Lotta Dahlin, Peter Löwegren och undertecknad for iväg tidigt på morgonen den 5 nov från Kastrup. I Dakar blev vi hämtade från flygplatsen av en bil från hotellet, dit vi kom c:a kl 18 på kvällen. Då var vi ganska trötta men kastade oss i en liten takpool och svalkade av oss innan vi åt middag och gick till sängs.

Nästa morgon frukost kl 06.00 innan vi kl 07 blev hämtade av AKA:s chaufför, som var lätt att känna igen, då han till vår ära var iklädd en blågul landslagströja. Han körde oss säkert de 20 milen till staden Kebermer. Vägarna var bra men det var 38 grader varmt och det fanns ingen air condition i bilen, så man blir ju helt genomblöt och också genomblåst, eftersom man ju måste ha fönstren öppna. 

Väl framme vid det lilla sjukhuset i Kebermer togs vi emot av chefstandläkaren Mamadou Mbaye, som visade oss dels de två mottagningsrummen för tandläkarna samt även resten av sjukhuset.

 Det var väldigt enkelt men rent och välskött. Det är glädjande att uppleva hur mycket som nu satsas på kvinnorna både vad gäller graviditeter och förlossningar men också förebyggande och efter- följande vård. Man hade olika avdelningar och även en scanner/ /röntgenapparat, men den var trasig. Personalen är statligt anställd men sedan får man dra in pengar från patienterna för inköp av allt som behövs för att driva sjukhuset. Detta gäller också alla små vårdcentraler som finns runt om i landet.

Vi besökte också en vårdcentral som var uppbyggd av italienare och liknade Fulabantang till upplägget. Mycket av pengarna till vård- centralerna kommer från senegaleser som vistas i Europa och sänder hem pengar.

Av samtalen vi förde med Mamadou förstod vi, att när det gäller sjukhuset och de närliggande vårdcentralerna var han inte speciellt intresserad av hjälp från oss. Den skulle bättre komma till nytta längre ut i landet. Men han betonade också, att dit finns oftast inga vägar alls. Men han återkommer med tankar och vi skall ha sammanträde och fundera vidare för vår del.

Vi besökte också två skolor och delade ut tandborstar och tandkräm till ungar som faktiskt såg jätteglada ut. Efter en sen lunch hos Mamadou blev vi sedan körda hem till Dakar för en middag som vi åt kl 19,30 innan det var nattinatti.

Efter frukosten kl 8 på lördag morgon startade vi kl 9 bilfärden mot Gambia och Banjul. Vår gambiske chaufför Kittim, som kört oss genom åren lastade på våra väskor på flaket på den gamla välkända pickupen också den självklart utan någon som helst air condition. Temperaturen låg så där på 39 - 40 grader. Vägarna har dock blivit mycket bättre de senaste åren och de vådliga sträckorna i röd dammig sand har minskat betydligt. När vi efter 9 timmars resa med vatten men utan mat äntligen kom fram till Banjul och vårt hotell var vi genomsvettiga, genomsmutsiga men annars pigga och glada. Det blev ingen uppackning utan bara fram med baddräkt och direkt i havet. Sedan kunde vi rena och avsvalkade inta middag.

Söndagen blev vår lediga dag. Vi slöade, läste böcker och badade.

På måndag morgon kl 9 hämtade Kittim oss för färden till Fulabantang. Vi var faktiskt litet nervösa. Hur skulle det vara. Vår tidigare så duktiga sjuksköterska hade ju blivit sjuk och han hade varit tvungen att lämna sin tjänst. Men vår oro förbyttes i glädje. När vi kom fram efter ungefär 4 timmar i bilen möttes vi av vår samarbetsman vid Cado, Eustace Cassel, och en katolsk syster som också är vid Cado i Banjul. Därefter hälsades vi välkomna av den nya klinikchefen Malick Ceesay. Han är sjuksköterska och den nya bossen. Han är en lång smärt man med ett oerhört vänligt och förtroendefullt sätt. Han presenterade med stolthet sina tre assistenter Nano, Aminata och Penda. De såg alla fyra så stolta och glada ut. När presentationen var gjord paraderade scouterna in med flaggor och ställde upp sig där vi stod utanför kliniken. De sjöng Gambias nationalsång och såg också glada och allvarliga ut. De sjöng också en sång, när vi efter vårt besök lämnade Fulabantang.

Mottagningsrummet var proppfullt av mammor med barn. De höll just på med vaccination av alla bebisar. Vi fick se hur noggrant alla vaccinationer förs in på data och hur registren för alla patienter med namn och behandlingar förs. Hela kliniken var ren och välskött. Man förevisade stolt det nya elsystemet, som tidigare varit ett stort problem, men nu fungerade det fint. Medicinförrådet var rymligt och överskådligt och välfyllt. Vi tittade in i ett rum, där två kvinnor väntade på att snart föda och ett annat där det låg en nyförlöst kvinna med en liten 6 timmar gammal son. Men förstås fanns där ingen man vid hennes sida. Kvinnorna får bära det mesta själva och det gör vår klinik än viktigare.

De berättade för oss att malarian minskar något tack vare att man mer och mer använder myggnät. Man fortsätter också med HIV- testerna men för övrigt gäller mycket av patienternas åkommor magsjukdomar, ögonproblem och allmänna sjukdomar som infektioner, förkylningar mm.

Det är ett stort tryck på kliniken. Vi har fått med oss en önskelista, som vi skall börja arbeta med. Men det jag kan säga är, att Fulabantang fungerar och fungerar utomordentligt bra. Det var underbart roligt att uppleva detta och det känns väldigt inspirerande att tänka på framtiden.

I slutet av vårt möte talade byns starke man och tackade för att vi finns hos dem. Imamen bad för oss och jag höll ett litet tal och tackade dem alla för deras storstilade arbete. Det var också roligt att den nya katolska prästen i området kom och var med på samlingen. Vi skildes från vännerna i Fulabantang och återvände vid middagstid till hotellet. Vi hann med ett dopp i poolen innan det var dags för middag och därefter skön säng.

På tisdagen efter frukost blev vi hämtade för sammanträde på Cado. Först gick vi runt och hälsade på flera ur personalen. Därefter hade vi sammanträde med biskop Robert. Han var tydligt glad över våra positiva reaktioner över Fulabantang och vi samtalade om läget både för arbetet där och för situationen i Gambia i stort.

Efter mötet for vi till hotellet för litet vila, innan det var dags att bli hämtade av Eustace för transport till biskopshuset för middag tillsammans med fader Peter, som är pensionerad vän till biskopen och bor i biskopshuset. Vi hade en väldigt trevlig kväll inte minst genom att biskopen och Peter, båda irländare, berättade om sina liv som katolska präster i olika delar av Afrika. Vi bjöds också på en stark kycklingrätt, som gjorde att några svenska magar dagen efter talade om att de fanns. Men ingen av oss blev sjuk och vi har på det sättet varit mycket förskonade på alla våra resor.

Onsdagen var avresedag men vi hann bada och ta det lugnt på förmiddagen.

Ja detta var litet kort om resan. Jag hoppas, att jag kunnat förmedla att vi har positiva möjligheter för vårt fortsatta arbete.

Hospitalit Christina Odenberg ECLJ CMLJ

Vigilia & Investitur i Malmö 2015

Sankt Lazarusordens årliga hösthögtid hölls även i år traditionsenligt i Malmö. Helgens högtid inleddes med vigilia i S:t Petri kyrka i Malmö fredagen den 23 oktober 2015. Under vigilian som hölls under fredags-eftermiddagen, som var förlagd till S:t Annas kapell i S:t Petri kyrka hölls det en mycket stämningsfull gudtjänst av vår egen broder Jerker Schmidt.

I egenskap av postulant hade jag äran att få vara med en stund innan vigilian och vara delaktig i förberedelserna inför lördagens investitur. I mina ögon en chans att få en första inblick i de traditioner och ritualer som skapar den fantastiska stämning och gemenskap som jag numera har fått vara en del av. Fredagen avslutades med ett mycket givande samkväm över en bit mat på Rådhuskällaren vid Stortorget i Malmö. För oss postulanter var det ett ypperligt tillfälle att lära känna nya bröder och systrar i en relativt avslappnad miljö.  

Lördagens investitur inleddes således med att postulanterna samt de som skulle bli befordrade intog sina platser i S:t Petri kyrka strax innan intåget av våra fanbärare skulle ske. Investiturens gudstjänst hölls av vår egen syster, biskop emerita, Christina Odenberg och broder samt tillika präst Jerker Schmidt. Efter den inledande gudstjänsten var det dags för upptagandet av nya medlemmar samt upphöjandet av sedan tidigare befintliga medlemmar som har gjort betydelsefulla insatser för orden. 

 

Traditionsenligt högtidligt intågande

Nya medlemmar blev följande; Rebecca Kling, Cecilia Magnusson och Ola Persson. Medlemmar som blev upphöjda till en högre grad var följande; Jan Krappe, Peter Hemminger och Carl Jacobsson.

Bildkommentar överflödig. Motivet talar för sig själv. Atavis Et Armis!

Efter investituren gick vi i samlad skara till Siriuspalatset där vi minglade till en smakfull fördrink innan det var dags för den storslagna banketten. Inte nog med att denna festmåltid bestod av, tre välsmakande rätter, god måltidsdryck utan även en fantastisk trevlig gemenskap kring borden. Middagens toastmaster, Jan Krappe, gjorde en formidabel insats med att fördela ordet mellan kvällens middagstalare. Till dessert serverades inte enbart ett välsmakande bakverk utan även underhållning i form av spex utfört av Lundaspexarna. 

Lundaspexarna bjöd på middagsunderhållningen

Inte nog med att orden fick tre nya medlemmar och att redan befintliga medlemmar hade äran att bli upphöjda till en högre grad utan jag har även det glada nöjet att meddela från vår skattmästare Jerker Westdahl att vi lyckades samla in hela 1.460 kr samt att försäljningen gav ytterligare 3.650 kr till Ordens kassa.

Avslutningsvis vill jag tacka för att ha fått äran att komponera denna resumé över höstens högtid i Malmö, men framför allt för att jag har fått bli en del av denna gemenskap.

Ola Persson SBLJ

Installationen av ny Stormästare i Jerusalem

Den 16 oktober 2015 blev en historisk dag! Det var nämligen dags för "Inauguration of HRH Prince Sixte-Henry de Bourbon Parme as 50th Grand Master of the Military and Hospitaller Order of Saint Lazarus of Jerusalem" och just i den heliga staden Jerusalem! Detta under överinseende av många deltagare från flera länder tillsammans med inbjudna gäster från Israel. Från Sverige kom vår Storprior Kent Harrskog, Pär Ola och Lotta Dahlin, Jan-Erling och Anne Marie Haugland, Jerker, Cecilia och Marcus Westdahl, Mats Geijer och Eva Geijer Lilliehöök, Henrik Elming och Natalia Solodkaia, André Tokarski, Johan Sohlberg, Jörgen Nilsson och Rebecca Agronius, Eva och Anita Hellström, Carina Dickens Nilsson och Ola Nilsson samt Peter Löwegren. De flesta deltagarna bodde på Hotell Notre Dame precis utanför muren till Jerusalems Old City.

                Hotel Notre Dame

En perfekt plats och ett fint hotell där vi för övrigt njöt av en magnifik galamiddag efter investituren den 16 oktober. Det som var speciellt var att det ägs av Vatikanen med en tydligt kristen framtoning och även ett stort eget kyrkorum.

Det var inte bara en ny Grand Master som installerades. Ett antal nya bröder och systrar blev också installerade, varav en syster från Sverige, undertecknad Carina Dickens Nilsson. Förutom från Sverige var det även medlemmar från Frankrike, Irland, Norge, Schweiz, Serbien, Storbritannien, samt förstås Det Heliga Landet.

De flesta svenskarna åkte i grupp med tidig start onsdagen den 14 oktober. Vid flygplatsen Ben Gurion i Tel Aviv delade vi upp oss på ett antal taxibilar som tog oss snabbt och tryggt till Jerusalem och Hotell Notre Dame. Programmet hade börjat tidigare så de flesta av övriga deltagare kunde inte delta i de första programpunkterna utan kom några timmar senare till hotellet. Under kvällen var vi inbjudna till en konsert av en polsk kör som framförde ett stort antal stycken i hotellets kapell. Detta var så uppskattat att kören fick en stående inbjudan till investituren senare på fredagen. 

                                                   Den polska kören uppträder i Notre Dames kapell 

Torsdagen blev en intressant dag då vi på morgonen besökte Betania: Tomb of Saint Lazarus och Russian Orthodox School. Vi fick en fin presentation av syster Mary och träffade flera av skolbarnen. Skolan var en upplevelse i sig eftersom det fanns elever som inte var kristna utan muslimer.  Man kan säga att detta verkligen var i vår ordens ursprungliga anda.

                              Russian Orthodox School for Girls (som vi understödde med € 1.000 tidigare i år)

Vår fantastiska sångfågel, operasångerskan Gabrijela Ubavic från Serbien, som underhöll oss vid flera tillfällen under dessa dagar, sjöng även för barnen och nunnorna i klostret.

           Elever och lärare vid skolan                                                        Gabrijela Ubavic, operasångerska från Serbien

Efter besöket fortsatte vi mot Rockefeller Archaeological Museum där för övrigt en gruppbild av oss alla togs. På kvällen var det Vigilia, dvs. del 1 av investituren av de 12 blivande medlemmarna i Sankt Lazarusorden. Jerker Westdahl hade fått uppgiften att vara Marshal vid både Vigilian och vid Installationen. Kvällen avslutades med en gemensam middag vid Maronite Convent.

        Vigilian i Dormition Abbey, Mont Sion. Pastor Jean-Francois Breyne och Marshal Jerker Westdahl biträder den lokale biskopen

Fredag morgon åkte vi till Oljeberget (Mount of Olives) och promenerade därifrån ner mot Garden of Gethsemane och St Mary Magdalene Russian Orthodox Church with royal tombs. Vi fick en rundvandring och gedigen information av en munk på franska och perfekt översatt till engelska av Aron Kiely. Det intressanta besöket avslutades med en strapatsrik promenad i mycket kraftig uppförsbacke tillbaka till bussen. Det var också intressant att notera hur olika vi svenskar uppskattades av judar och muslimer.

          Grand Secretary Aaron Kiely översätter munkens franska till "Queens English" för deltagarna

Eftermiddagen var det dags för ombyte av klädsel och promenad från hotellet till Church of St Vincent de Paul. Vid kyrkan hade det samlats många inbjudna gäster. Biskopar, munkar och nunnor från de kyrkor och kloster som vi hade besökt! Många var förväntansfulla när vi nu skulle installera en ny Grand Master för Sankt Lazarusorden, den första på över 800 år!

    Installationen av vår nye Stormästare, HRH Prince Sixte-Henry of Bourbon-Parme

Efter installationen blev det del 2 av investituren med12 nya brödrar och systrar. 7 stycken från Serbien, 2 från Det Heliga Landet, 1 från UK, 1 från Frankrike och 1 från Sverige. 

           Postulanterna undertecknar sina löften.                          Marshal Jerker Westdahl förbereder processionen

Kvällens galamiddag ägde rum på Hotel Notre Dame och blev en fantastisk tillställning. God mat, goda viner och ett glatt humör hos alla gjorde att detta blev en oförglömlig dag och kväll. [BILD]

       Stormästaren med Carina Dickens Nilsson respektive Jan-Erling Haugland 

Lördagen kom och blev en fullspäckad dag med besök först till Basilica of the Holy Sepulchre. För alla er som inte varit i Den Heliga Gravens Kyrka vill vi uppmuntra till ett besök, det var få av oss som inte hade tårar i ögonen under besöket i denna helt magnifika och underbara gamla kyrka. Historien och Bibeln blev högst levande, inte minst av att Golgata fanns inne i kyrkan. Det var också mycket intressant och givande att gå ner så långt det gick i kyrkan, till de äldsta delarna.

                                                           Basilica of the Holy Sepulchre 

Efter lunch delades vi upp så några åkte till Mar Saba Monastery i öknen och därefter till Betlehem. Några stannade kvar vid hotellet och åkte direkt till Betlehem för att tillsammans med den första gruppen besöka födelsekyrkan.

         Bethlehem och Födelsekyrkan

Därefter fortsatte vi till ett mindre kloster och fick en förevisning av några av systrarna. Från klostret åkte vi till Beit Jala där vi först fick en förevisning av en ortodox kyrka samt en avslutande visning i Sankt Nikolaus rysk-ortodox kyrka. Här var den nyinvigde brodern Dan Koski en lysande ciceron som på ett inlevelsefullt sätt förklarade historien och nuvarande läget för församlingen, en församling som Dan själv är medlem i som boende i Beit Jala  Något av vår resas mest gripande ögonblick var när Gabrijela Ubavic i Sankt Nikolaus kyrka spontant tog upp en hymn och hela församlingen föll in i sången och tillsammans tågade ut till de väntande förfriskningarna.

    Den rysk-ortodoxa kyrkan Sankt Nikolaus i Beit Jala

Resan till Det Heliga Landet var en fantastisk upplevelse och jag har försökt skildra den på bästa sätt från de goda minnenas sida men man ska komma ihåg att vi var i ett land där våldet befann sig runt knuten och människor blev dödade i stort sätt varje dag. Något som jag alltid kommer att minnas är hur glada alla var över att vi besökte dem. Jag känner mig trots detta stolt och glad att få ha blivit upptagen i denna gemenskap av bröder och systrar och hoppas på ett snart återseende. För egen del på Karlbergs slott den 7 maj 2016!

Med Ordenshälsningar för deltagarna

Carina Dickens Nilsson SSLJ